Utspraak op Platt: /sviːməl/
Substantiv
Sülven: Swie·mel
Kummt nich in’n Plural vör m de Swie­mel
[1]
Opbowoortschatt
plattdüütsch:
Swinnel, Ahnmacht
düütsch:
nedderlandsch:
engelsch:

Etymologie:

Woort afleidt von: swiemeln